Du kan väl skriva ett brev?

Tror jag börjar bli sjuk, det suger! Lyssnar på Bo Kaspers. Älskar Brev. Den är så fin.
Jag känner mig lite rastlös och frustrerad. Och Ellen vill inte spela Mario Kart med mig.

Biter i det sura äpplet...

förstår du väl.

På något sätt känns det som att just detta lov har gått extra fort. Har jag verkligen fördrivit tiden så bra?
Det känns mest som att jag suttit framför tv:n och spelat Mario Kart hela tiden, fast å andra sidan är det ett oerhört bra tidsfördriv.

Jag borde gå ut och ta en promenad. Solen är ju och hälsar på för en gångs skull och det ska man ta vara på. En promenad för att andas, tänka, fundera och rensa skallen. På onödigheter. 

Nu är jag där igen.
Jag vet varken ut eller in. Det är så påfrestande.
Usch, det är ju mitt på dagen och jag har såna här tankar i huvudet. Dom brukar vanligtvis hälsa på nattetid.

Det är inte rättvist.

Nä nu räcker det. Ut och lufta sig, få sol på näsan.

Våga!

Slängde ihop en paint-bild lite snabbt. Orkar inte överanstränga mig.........
Jag tycker bilden visar min glada och positiva sida på ett ganska bra sätt.

Imorse ramlade min mamma när hon var ute och gick med hundarna. Isen är nästan försvunnen, men det finns små isfläckar här och där. Mamma halkade just på en sån där isfläck. Hundarna var uppspelta på grund av en annan hund som stod bredvid sin matte en bit bort, och det förvärrade såklart hela situationen. 

Mamma låg på marken. Flera människor passerade henne. Ingen erbjöd sig att hjälpa.
Fy fan!

Hur kan man göra så, bara gå förbi någon som ligger på marken utan att hjälpa? Som tur är klarade sig mamma utan skador. Men vad hade hänt om hon faktiskt slog i huvudet och svimmade av? Hade folk fortfarande bara passerat henne då?

Jag undrar vad som är så svårt med att hjälpa till? Vad det är som gör människor så obekväma i situationer när en annan människa far illa?

Är det väldigt typiskt svenskar att vara sådana? Det känns så... 
Det känns som att medmänskligheten i Sverige är usel. Det upprör mig, något så fruktansvärt.

Mesiga jävla människor! Som inte vågar hjälpa till. Som bara skiter i andra för att göra det enkelt för sig själva.

Jag tycker det är så svårt att förstå...

David Guetta - On The Dancefloor


Lite halvspontant blev det en tripp till Gekås, Ullared idag. Jag var inte överlycklig när mamma väckte mig halv 8, men ska man dit, ska man vara där i tid.

Det blev en trevlig dag med mamma och mina systrar. Jag köpte mig en tub samt lite annat smått och gott, och så en hel påse para-nötter. Para-nötter är så goda. Mums.

Jag somnade så gott i bilen på hemvägen. David Guetta spelades i ipoden. Jag gillar David Guetta. Tror jag drömde om sommar och dansgolv när jag slumrade till...

Nu ska jag vinna över Ellen på Mario Kart.

Puss

Vardagslyx för mig kan vara att få några timmars ensamhet hemma, men det kan också vara när hela familjen är samlad under en trevlig middag. 

Vardagslyx kan vara då jag tar ett långt bad och pysslar om mig själv. Ansiktsmask och hela köret ni vet.

Jag är inte så märkvärdig faktiskt. Kräver inte mycket, nöjer mig med litet!

Det var en rolig kväll igår. Galen. Galet rolig!

Men vakten på Prinsen var mindre rolig. Tog mig hårt i armen och sa att han skulle slänga ut mig om han såg mig dricka en droppe till. Underligt, jag drack ju faktiskt ingenting där inne. Blev så arg inombords! Vad gav honom rätten att ta i mig så hårt? Och vad vinner man på att vara otrevlig?

Jösses vad seg jag blev. Trots att jag var uppe halv tio. Att gosa ner sig i soffan med två hundar är farligt. Låg och kollade på utrikespolitisk debatt. Det var lagom underhållande...

Det var någon som ringde på dörren förut. Ellen öppnade. Det var en städare som ville låna bestick. När vi sedan fick tillbaka besticken luktade dom cigarettrök. Besynnerligt...

Nä, det här är inte hållbart. Nu får jag ta mig i kragen och göra någon nytta!

Adjöken.

En person. En datorskärm, ett tangentbord. Ett skämt.

Var ute och promenerade i kylan förut. Man känner sig så trygg med en schäfer i ena handen och en bjäbbig golvmopp i den andra. Det är skönt att känna sig trygg.

Imorgon ska jag träffa några av mina fina. I Kungsbacka. Min mor är orolig att jag ska fastna där nere. Men det är nog ingen risk. Det bara blir så, att jag hamnar där, när dom är där. Jag tror det blir Prinsen. Ett trevligt ställe att ta en öl på, och samtala med sina finaste.

Jag kommer sova gott i natt...

Jag är känd för att ha helt ologiska prylar i min handväska. Vanligt förekommande saker är bl.a. saxar, öronproppar, plåster, och strumpor. Det bor väl kanske en stark överlevnadsmänniska i mig. Man vet ju faktiskt aldrig vad man kan råka ut för och då är det bra att förebereda sig för det värsta...

Det finns dock saker som jag nästan aldrig lämnar huset utan och de är:

- Idomin-salva (ogillar torra läppar och händer)
- Tofsar 
- Pennor
- Någon form av anteckningsblock

Idag har kag varit oerhört produktiv. Jag vaknade. Jag åt. Jag borstade tänderna. Jag badade gosebollen.

Sen kom Sara hit och vi var otroligt effektiva. Bland alla leverpastejmackor och päronsaftglas skapade vi samtidigt film.
Vår slutprodukt till projektarbetet är så gott som färdig och det känns helt fabulöst.

Nu kan jag mysa till det känner jag. Poppa popcorn kanske, dricka något gott och läsa.

Fin kväll!

Jag skulle säga att jag har turen som har både en storasyster och en lillasyster. Det är faktiskt inte så dumt att vara i mitten. 

Min fina storasyster Jennipher blev till skillnad från så många andra arg på mamma, och inte på den nya bebisen, när jag föddes. Hon tyckte mamma hade vart borta för länge tror jag.

Det skiljer två år mellan oss och det har inneburit att vi alltid haft varandra. När jag var liten var jag väldigt mesig och då var det skönt att ha en cool syrra som man kunde förlita sig på. 

Vi får ofta höra att vi är sååå otroligt lika varandra till utseendet, men det tycker dock inte jag. 
Till sättet är vi inte lika alls egentligen. Vi har helt skilda intressen också.  

När vi var små och bråkade var Jenniphers vapen att bita mig, jag var mer ett karate-kid och föredrog sparkar. Det kunde gå vilt till, men det var dock ytterst sällan. Oftast var vi söta och rara.

Det bästa med Jennipher är att hon är en så fantastiskt fin människa. Hon är otroligt snäll men också oerhört stark som person. En likhet vi har är vi inte tar någon skit. När man är med Jennipher känner man sig trygg, ingen går på en tjej som är 1.80 i och för sig, men hon liksom inger ett sorts lugn. Det är bra!

Jag är stolt över min storasyster! Hon är så ansvarsfull och duktig. Inte rädd för något, och det är så häftigt tycker jag. Jag älskar dig kära syster!




Sen har vi sladdisen. Ellen kom till världen när jag var 6 år och det var såklart makalöst spännande att få en liten syster till julklapp. Jag avgudade min lillasyster och älskade att umgås med henne när hon var en liten knodd. Fast jag avgudar henne i och för sig fortfarande. Jag tycker jag tog på mig storasyster-rollen riktigt bra. 

Ibland tror jag att jag oroar mig lite för mycket för henne. När vi är i stan t.ex. är jag väldigt rädd för att något ska hända henne. Jag vill helst hålla hennes hand hela tiden. Tror nog aldrig att jag kommer inse att hon faktiskt ska fylla tretton i år. Usch. Hur gick tiden så fort?




Jag är nog det svarta fåret av oss systrar. Ellen och Jennipher är så lika till sättet och de är samma intresssen, häst-nördar båda två. Men jag tror det är bra att jag är den konstiga. Det blir en bra balans!

Jag älskar mina systrar obeskrivligt mycket. Det gör ont i mig när någon är dum mot dem.
Puss på er älsklingar. Ni är fantastiska båda två!


Sommaren 2008

väntar du?

Imorgon ska jag och Sara trolla ihop en rosa trolldeg. Jag ser fram emot det. Jag älskar deg och lera och sånt där ni vet. Att gegga ihop saker och sedan forma och skapa. Förut mosade jag en kokt potatis i handen. Det var en impulsiv handling som gav mig några sekunders nöje. Det är fint tycker jag, att man har kvar den där barnsliga sidan.

Min och Saras lerfigursfilm kommer bli ett mästerverk. Det tvivlar jag inte på för fem öre. Längtar lite till pa-redovisningarna faktiskt...

Hittade en rätt så charmig leranimation på youtube:

Jag är en sann förespråkare för leggings! Dessa sköna tights-liknande saker är enligt mig en helt fantastisk uppfinning!

Därför är det mitt favoritplagg. Leggings i alla möjliga färger och former.
Fula leggings är lite av min specialitet faktiskt. Jag tycker dom är oerhört förtjusande. 

Nedan ser ni några exempel på leggings som faller mig i smaken. Allt är från min all time favourite affär Monki.

Jag har saknat min ögonsten något så oerhört.

Jag mådde inte bra förut. Det kallas bakfylla har jag hört. Jag är trött... 

Det är skönt att vara hemma. Jag drog en lättande suck när jag klev innanför dörren.
Hem ljuva hem!

Nu vill jag vila en stund och lyssna på bästa Cornelis.

Adjö

Söndag och huvudvärk... Men det var en oerhört rolig kväll igår. Tack!

Just nu känner jag, förutom huvudvärken, att jag bara vill komma hem. Hem till min ö, mitt vackra Göteborg. Till staden, till ljusen från alla fönster, till vattnet, till båtarna. Till min familj, till mamma! Till byrackan och golvmoppen.

Jag har inte på något sätt haft det dåligt här, det har varit väldigt bra och mysigt. Men det liksom kryper i kroppen. Det går inte att vara i Kungsbacka för länge kanske... Skämt å sido, jag har hemlängtan. Punkt slut!

Nu ska jag packa. 

Ha't bra!

ge mig nåt som tar mig någonstans...


Det var kul igår. Det var varmt och svettigt. Det var dansdansdans! Alla var samlade och det var så fint. 
Jag har små blåmärken på mina armar. 

Ikväll blir det mer fest. Hemma hos min finaste Matilda! Vin och gott sällskap är en bra kombo.

Jag fällde en tår förut när jag verkligen insåg att det inte blir någon mer föreställning nu. Jag kommer sakna allt så otroligt mycket framöver...



Hejdå

Dans. Jag gillar dansen. Den är skön och befriande. Hur den ser ut spelar ingen roll. Det är oviktigt.

Det är fötterna som inte kan vara stilla. Det är skönt!

Imorgon har vi de två sista föreställningarna. Vemodigt skulle jag vilja säga. Jag älskar sång, dans och teater. Ett liv utan att få stå på scen då och då är nog omöjligt för mig...



Söt lillasyster, ännu sötare storasyster

Jag tror på spöken!