Tänkte uppdatera den här bloggen innan jag lämnar mitt vakna tillstånd.

Det är mycket just nu men trots det börjar min ångest och panik släppa. Kanske för att jag har fått en massa sparkar i baken, kanske för att jag insett hur gott allt faktiskt är. Livet är inte så krångligt när man väl tar tag i det. Har också insett en annan sak såhär efter Stockholm. Den resan gav så mycket. Banden mellan oss esteter knyts allt hårdare och det är med stor sorg i hjärtat jag nu säger att det inte är långt kvar. Snart är tiden med alla dessa fina människor över.

Vissa är som jag nämnt tidigare, extra speciella. Jag är, som jag brukar säga, ingen hater, men det innebär inte heller att jag älskar alla.

En gång i tiden sa en konfirmationledare till mig att man ska älska alla människor men man behöver inte tycka om dem. Jag förstod inte då vad han menade och blev upprörd över det han försökte pränta in i min stackars 14-åriga skalle. Men nu i äldre dagar tror jag nog jag fattar hur han menade, även om jag kanske inte håller med helt...

Hur som haver. Det finns alla sorter av oss människor. Av oss esteter, och även fast det kan vara svårt för mig att säga nu så vet jag med all säkerhet att jag kommer sakna varenda kotte när allt är slut...

God natt!