Dag 11 - Mina syskon
Jag skulle säga att jag har turen som har både en storasyster och en lillasyster. Det är faktiskt inte så dumt att vara i mitten.
Min fina storasyster Jennipher blev till skillnad från så många andra arg på mamma, och inte på den nya bebisen, när jag föddes. Hon tyckte mamma hade vart borta för länge tror jag.
Det skiljer två år mellan oss och det har inneburit att vi alltid haft varandra. När jag var liten var jag väldigt mesig och då var det skönt att ha en cool syrra som man kunde förlita sig på.
Vi får ofta höra att vi är sååå otroligt lika varandra till utseendet, men det tycker dock inte jag.
Till sättet är vi inte lika alls egentligen. Vi har helt skilda intressen också.
När vi var små och bråkade var Jenniphers vapen att bita mig, jag var mer ett karate-kid och föredrog sparkar. Det kunde gå vilt till, men det var dock ytterst sällan. Oftast var vi söta och rara.
Det bästa med Jennipher är att hon är en så fantastiskt fin människa. Hon är otroligt snäll men också oerhört stark som person. En likhet vi har är vi inte tar någon skit. När man är med Jennipher känner man sig trygg, ingen går på en tjej som är 1.80 i och för sig, men hon liksom inger ett sorts lugn. Det är bra!
Jag är stolt över min storasyster! Hon är så ansvarsfull och duktig. Inte rädd för något, och det är så häftigt tycker jag. Jag älskar dig kära syster!
Sen har vi sladdisen. Ellen kom till världen när jag var 6 år och det var såklart makalöst spännande att få en liten syster till julklapp. Jag avgudade min lillasyster och älskade att umgås med henne när hon var en liten knodd. Fast jag avgudar henne i och för sig fortfarande. Jag tycker jag tog på mig storasyster-rollen riktigt bra.
Ibland tror jag att jag oroar mig lite för mycket för henne. När vi är i stan t.ex. är jag väldigt rädd för att något ska hända henne. Jag vill helst hålla hennes hand hela tiden. Tror nog aldrig att jag kommer inse att hon faktiskt ska fylla tretton i år. Usch. Hur gick tiden så fort?
Jag är nog det svarta fåret av oss systrar. Ellen och Jennipher är så lika till sättet och de är samma intresssen, häst-nördar båda två. Men jag tror det är bra att jag är den konstiga. Det blir en bra balans!
Jag älskar mina systrar obeskrivligt mycket. Det gör ont i mig när någon är dum mot dem.
Puss på er älsklingar. Ni är fantastiska båda två!
Sommaren 2008
Min fina storasyster Jennipher blev till skillnad från så många andra arg på mamma, och inte på den nya bebisen, när jag föddes. Hon tyckte mamma hade vart borta för länge tror jag.
Det skiljer två år mellan oss och det har inneburit att vi alltid haft varandra. När jag var liten var jag väldigt mesig och då var det skönt att ha en cool syrra som man kunde förlita sig på.
Vi får ofta höra att vi är sååå otroligt lika varandra till utseendet, men det tycker dock inte jag.
Till sättet är vi inte lika alls egentligen. Vi har helt skilda intressen också.
När vi var små och bråkade var Jenniphers vapen att bita mig, jag var mer ett karate-kid och föredrog sparkar. Det kunde gå vilt till, men det var dock ytterst sällan. Oftast var vi söta och rara.
Det bästa med Jennipher är att hon är en så fantastiskt fin människa. Hon är otroligt snäll men också oerhört stark som person. En likhet vi har är vi inte tar någon skit. När man är med Jennipher känner man sig trygg, ingen går på en tjej som är 1.80 i och för sig, men hon liksom inger ett sorts lugn. Det är bra!
Jag är stolt över min storasyster! Hon är så ansvarsfull och duktig. Inte rädd för något, och det är så häftigt tycker jag. Jag älskar dig kära syster!
Sen har vi sladdisen. Ellen kom till världen när jag var 6 år och det var såklart makalöst spännande att få en liten syster till julklapp. Jag avgudade min lillasyster och älskade att umgås med henne när hon var en liten knodd. Fast jag avgudar henne i och för sig fortfarande. Jag tycker jag tog på mig storasyster-rollen riktigt bra.
Ibland tror jag att jag oroar mig lite för mycket för henne. När vi är i stan t.ex. är jag väldigt rädd för att något ska hända henne. Jag vill helst hålla hennes hand hela tiden. Tror nog aldrig att jag kommer inse att hon faktiskt ska fylla tretton i år. Usch. Hur gick tiden så fort?
Jag är nog det svarta fåret av oss systrar. Ellen och Jennipher är så lika till sättet och de är samma intresssen, häst-nördar båda två. Men jag tror det är bra att jag är den konstiga. Det blir en bra balans!
Jag älskar mina systrar obeskrivligt mycket. Det gör ont i mig när någon är dum mot dem.
Puss på er älsklingar. Ni är fantastiska båda två!
Sommaren 2008
Kommentarer
Postat av: Storasyster
Jag älskar dig något obeskrivligt mycket! <3 Du fina människa!!
Postat av: Lillasyster
Jag älskar dig syster!
Har alltid roligt när jag är med dig.
Puss min finaste syster !
Trackback