Vad är kärlek? Den där frågan kan man filosofera länge över. Det är en spännande fråga som ibland är svår att svara på. Min vän Sara sammanfattade det hela på ett mycket fint sätt på sin blogg. Men jag vill inte härmas. Jag tänker bannemig sitta och klura på detta...

Kärlek finns i många olika former. Jag känner en enorm kärlek till musik och konst i alla dess former. Jag känner en obeskrivlig kärlek till min familj och till mina vänner.
Det finns en kärlek till livet och en kärlek till att leva det. Det finns en kärlek till olika platser. 

Man kan vara kär i kärleken, och det kan göra en naiv och helt förblindad.
Kärlek är något vackert och härligt. Kärlek kan göra en helt berusad.
Men kärlek kan också göra fruktansvärt ont och göra en helt apatisk.

Kärlekens motsats är hatet, och kärlek och hat är de två huvudsakliga drivkrafterna hos oss människor tror jag.
Gör man det inte för kärlekens skull så gör man det för hatets. 

Sen finns det den där kärleken mellan två personer. När man älskar någon så mycket att det gör ont. När man är fjärliar-i-magen-kär. När man passar ihop, likt två pusselbitar.

Den kärleken är nog mest främmande för mig. Jag har trott mig veta hur sådan kärlek är och jag har trott att det vart på riktigt. Men sanningen är den att jag nog aldrig känt av sann kärlek. Det kan tyckas vara sorgligt, men det tycker inte jag. Det är bara så det är.

Den rätte kommer i sinom tid. Jag vet inte när han dyker upp och jag vet inte vem han är, och det är det som är så spännande...