Imorse ramlade min mamma när hon var ute och gick med hundarna. Isen är nästan försvunnen, men det finns små isfläckar här och där. Mamma halkade just på en sån där isfläck. Hundarna var uppspelta på grund av en annan hund som stod bredvid sin matte en bit bort, och det förvärrade såklart hela situationen. 

Mamma låg på marken. Flera människor passerade henne. Ingen erbjöd sig att hjälpa.
Fy fan!

Hur kan man göra så, bara gå förbi någon som ligger på marken utan att hjälpa? Som tur är klarade sig mamma utan skador. Men vad hade hänt om hon faktiskt slog i huvudet och svimmade av? Hade folk fortfarande bara passerat henne då?

Jag undrar vad som är så svårt med att hjälpa till? Vad det är som gör människor så obekväma i situationer när en annan människa far illa?

Är det väldigt typiskt svenskar att vara sådana? Det känns så... 
Det känns som att medmänskligheten i Sverige är usel. Det upprör mig, något så fruktansvärt.

Mesiga jävla människor! Som inte vågar hjälpa till. Som bara skiter i andra för att göra det enkelt för sig själva.

Jag tycker det är så svårt att förstå...