Blablablablablablablablablablabla.
Du är dålig. Jag gillar dig inte. Du är elak. Det är synd om dig.
Men du är ju egentligen bara liten och sorgligt osäker...

Jag hade så mycket tankar och jag hade planer på att skriva ner dem. Men sedan ångrade jag mig.
Jag skriver om något annat istället.

När jag läser ut en bra bok har jag en förmåga av att alltid fälla några tårar. Jag vet inte vad det beror på. Om det är för att något bra tagit slut, eller för att det jag läst varit så fint. Det är väl kanske en blandning. 

Att böcker kan beröra en på det sättet är vackert tycker jag. Jag glömmer aldrig hur mycket jag grät när jag läste Khaled Hosseinis mästerverk Tusen strålande solar och Flyga drake. Jag låg i min säng och kunde knappt andas för alla tårar. Det var så fint. Det var ett tag sedan. Det kanske är dags att läsa om dom snart.

Bra böcker kan jag läsa om flera gånger. Dave Pelzers böcker till exempel, har jag läst flera gånger och jag chockas lika mycket varje gång. Jag har någon konstig fascination för hemska självbiografier.

Igår läste jag ut en bra bok och efter sista sidan kom en djup suck. En suck som innehöll både glädje och sorg. Jag var glad för att jag fått en inblick i en annan kultur. Att jag fyllt på mitt kunskapsförråd. Jag kände sorg för att det jag läst faktiskt var på riktigt. Att det fortfarande är verklighet för mångs. 

Min nästa bok att avsluta är boken The Waiting Years av Fumiko Enchi. Den är på engelska och den är skriven på ett mycket vackert sätt. Meningarna är dock onödigt långa ibland och jag känner just nu att det är ganska trögt att läsa den. Den är intressant men det händer liksom inget nytt. Handlingen har kört fast. Men det gäller väl bara att ha tålamod...