Jag är trött på all klagosång runt omkring mig. Jag är trött på alla jävla energitjuvar. 
Jag är trött på tafatthet. Jag är trött på mansgrisar. Jag är trött på falskhet.

Jag är trött på oansvarighet.

Jag är trött på att inte veta.
Jag är trött på att tvivla, på min egen förmåga. 


Jag fann det mycket rogivande att städa hela teatersalongen förut. Min upprördhet över människors respektlöshet övergick liksom i någon sorts sinnesro. Det var så avkopplande att gå runt bland alla publikrader och sopa upp allt från snuspåsar till redbull-burkar. 

När man är sådär tätt inpå varandra hela tiden är det skönt att bara släppa allt för en stund. Ägna några minuter åt sitt egna. Sina egna tankar. Jag och mitt stora behov av ensamhet kan ibland tycka det är olidligt med så mycket folk, så ofta. Det märks kanske inte...

Nu ska jag sova. För jag är som sagt trött nu. Efter allt. Det är inte slut än, men imorgon är en annan dag. Jag tror på morgondagen om morgondagen tror på mig!

God natt!