För en gångs skull var jag med min lillasyster i stallet. Det kan vara enormt jobbigt i det där stallet. Det finns t.ex. ett gäng jävla pretto-mammor som bara pratar om en enda grej, hästar! Jag klarar inte av pretto-typer, får alltid stor lust att chockera såna männsikor på ett eller annat sätt.. Sen finns det ouppfostrade ungjävlar med noll respekt för sina föräldrar, usch och tvi. Det är också alltid kallt i stallet...

Men utöver det så tycker jag det är ganska trevligt. Hästarna är mysiga och och det är lugnt på landet. Ingen mobiltäckning, inget internet. Det kan vara oerhört avkopplande ibland.

På fredag har jag pa-redovisning och som vanligt när det gäller muntliga presentationer känner jag ingen som helst nervositiet. Men jag har en annan olustig känsla i magen. Kanske för att min slutprodukt inte är så bra som jag hade velat, fast samtidigt är jag en sån där jobbig perfektionist...

Efter skolan och alla redovisningar på fredag ska jag umgås med trevligt folk hemma hos Matilda. Jag har hört rykten om att det ska bjudas på sushi, och det är bland det godaste man kan stoppa i mun enligt mig. Jag tror det kan bli en trevlig kväll. Egentligen hade jag bara velat vara hemma och softilera, så att säga. Men min filosofi är att när man inte känner för något så bör man ändå göra det just för att det brukar visa sig vara mycket trevligare än man först tänkt sig...

Annars då?

Jo, jag känner mig stark(are.) Det känns finemang. Jag följer min kloka mammas råd och jag lyssnar på mitt hjärta mer tror jag. Sen att jag har en säkrad plats på liseber i sommar har nog hjälpt en del också. Ångestdämpande liksom.

Hur som haver, jag ska inte babbla på här i all evighet. Jag vill bara uppdatera mina trogna läsare om läget och så...



Tjenixen