Jag är trött på all klagosång runt omkring mig. Jag är trött på alla jävla energitjuvar. 
Jag är trött på tafatthet. Jag är trött på mansgrisar. Jag är trött på falskhet.

Jag är trött på oansvarighet.

Jag är trött på att inte veta.
Jag är trött på att tvivla, på min egen förmåga. 


Jag fann det mycket rogivande att städa hela teatersalongen förut. Min upprördhet över människors respektlöshet övergick liksom i någon sorts sinnesro. Det var så avkopplande att gå runt bland alla publikrader och sopa upp allt från snuspåsar till redbull-burkar. 

När man är sådär tätt inpå varandra hela tiden är det skönt att bara släppa allt för en stund. Ägna några minuter åt sitt egna. Sina egna tankar. Jag och mitt stora behov av ensamhet kan ibland tycka det är olidligt med så mycket folk, så ofta. Det märks kanske inte...

Nu ska jag sova. För jag är som sagt trött nu. Efter allt. Det är inte slut än, men imorgon är en annan dag. Jag tror på morgondagen om morgondagen tror på mig!

God natt!

Åh, om jag ändå hade haft bättre minne...

Så var det ju det där med premiären. Den gick utmärkt och jag tycker det är kul hela tiden. Dansuppvärmningen är dock bäst. Vart får jag all min energi ifrån egentligen? Har jag någon bokstavskombination?
Den som har svaret ska få en puss!

Kommer nog lipa som en liten flicka efter sista föreställningen på fredag. Sorgligt...



Fler bilder finns här. Check it out!

Usch, jag avskyr att rangordna mina vänner. Jag älskar er alla så mycket! Tack för att ni älskar min konstiga person. Ni är fantastiska!

Puss på er godingar!

Känner mig riktigt fräsch i teatersmink! 



Imorgon gäller det. Det blir nog bra trots allt. Kom och kolla vettja!
Vi spelar tisdag-fredag klockan 19.00 på Kungsbacka teater. Be there!

Låt oss säga att min sista dag var imorgon. Då skulle jag antagligen göra allt det där jag annars inte vågar. Säga saker rätt ut, då menar jag precis allt. Verbala tourettes fullt ut så att säga.

Jag skulle tagit för mig av allt som min sista dag i livet hade att erbjuda.

Jag skulle äta allt jag var sugen på. Jag skulle umgåtts med min familj och mina vänner. 

Detta är förresten ett tråkigt tema. Vill inte skriva mer just därför!

Blablablablablablablablablablabla.
Du är dålig. Jag gillar dig inte. Du är elak. Det är synd om dig.
Men du är ju egentligen bara liten och sorgligt osäker...

Jag hade så mycket tankar och jag hade planer på att skriva ner dem. Men sedan ångrade jag mig.
Jag skriver om något annat istället.

När jag läser ut en bra bok har jag en förmåga av att alltid fälla några tårar. Jag vet inte vad det beror på. Om det är för att något bra tagit slut, eller för att det jag läst varit så fint. Det är väl kanske en blandning. 

Att böcker kan beröra en på det sättet är vackert tycker jag. Jag glömmer aldrig hur mycket jag grät när jag läste Khaled Hosseinis mästerverk Tusen strålande solar och Flyga drake. Jag låg i min säng och kunde knappt andas för alla tårar. Det var så fint. Det var ett tag sedan. Det kanske är dags att läsa om dom snart.

Bra böcker kan jag läsa om flera gånger. Dave Pelzers böcker till exempel, har jag läst flera gånger och jag chockas lika mycket varje gång. Jag har någon konstig fascination för hemska självbiografier.

Igår läste jag ut en bra bok och efter sista sidan kom en djup suck. En suck som innehöll både glädje och sorg. Jag var glad för att jag fått en inblick i en annan kultur. Att jag fyllt på mitt kunskapsförråd. Jag kände sorg för att det jag läst faktiskt var på riktigt. Att det fortfarande är verklighet för mångs. 

Min nästa bok att avsluta är boken The Waiting Years av Fumiko Enchi. Den är på engelska och den är skriven på ett mycket vackert sätt. Meningarna är dock onödigt långa ibland och jag känner just nu att det är ganska trögt att läsa den. Den är intressant men det händer liksom inget nytt. Handlingen har kört fast. Men det gäller väl bara att ha tålamod...

Vad är kärlek? Den där frågan kan man filosofera länge över. Det är en spännande fråga som ibland är svår att svara på. Min vän Sara sammanfattade det hela på ett mycket fint sätt på sin blogg. Men jag vill inte härmas. Jag tänker bannemig sitta och klura på detta...

Kärlek finns i många olika former. Jag känner en enorm kärlek till musik och konst i alla dess former. Jag känner en obeskrivlig kärlek till min familj och till mina vänner.
Det finns en kärlek till livet och en kärlek till att leva det. Det finns en kärlek till olika platser. 

Man kan vara kär i kärleken, och det kan göra en naiv och helt förblindad.
Kärlek är något vackert och härligt. Kärlek kan göra en helt berusad.
Men kärlek kan också göra fruktansvärt ont och göra en helt apatisk.

Kärlekens motsats är hatet, och kärlek och hat är de två huvudsakliga drivkrafterna hos oss människor tror jag.
Gör man det inte för kärlekens skull så gör man det för hatets. 

Sen finns det den där kärleken mellan två personer. När man älskar någon så mycket att det gör ont. När man är fjärliar-i-magen-kär. När man passar ihop, likt två pusselbitar.

Den kärleken är nog mest främmande för mig. Jag har trott mig veta hur sådan kärlek är och jag har trott att det vart på riktigt. Men sanningen är den att jag nog aldrig känt av sann kärlek. Det kan tyckas vara sorgligt, men det tycker inte jag. Det är bara så det är.

Den rätte kommer i sinom tid. Jag vet inte när han dyker upp och jag vet inte vem han är, och det är det som är så spännande...

The Flower Duet (Lakmé)


Jag befinner mig på min älskade ö nu. Kom hit igår för att jag längtade hem. Det blåser extra mycket här.
Åkte båt förut också. Till Nordstan.
Jag hittade en fin vårjacka och några leggings. Tror det blir bra...

Imorgon kör mamma mig till Kungsbacka. Rep hela dagen och jag ser faktiskt fram emot det. Jag tycker det ska bli kul med föreställningsvecka. 

Nu ska jag lyssna på fin musik och läsa kanske. Eller skriva det där inlägget om vad som är kärlek för mig.
Jag tror det kommer bli spännande...


Foto: Anna-Karin Sten

För trött för att blogga...

Jag vet inte vad som händer med håret. Det har verkligen levt sitt egna galna liv idag. Jag orkar inte bry mig om det............

Repveckan är i full gång och det känns som att en hel del börjar falla på plats nu. Energin kanske inte alltid är på topp men jag tycker överlag att alla kämpar på bra. Min energi har varit ganska låg idag. Jag tror det är för att jag inte vart hemma och kramat min fina mamma på hennes födelsedag. Det är faktiskt första gången hon firar sin dag utan mig. Lite sorgligt...

Jag saknar mamma och de andra hemma på Hisingen.

Min sänggång blir allt tidigare dag för dag. Ikväll kanske jag somnar runt åtta? Det är så skönt att komma hem och lägga sig i sängen, kolla lite tv, kolla lite facebook, blogga, lyssna på musik och läsa. Nu har jag verkligen lärt mig det där, att älska bokläsning och den avkoppling det ger. Fantastiskt!

Tack och hej leverpastej

Som jag nämnt tidigare så är mina föräldrar skilda. Om jag ska vara helt ärlig så har jag inget minne från den tiden då dom levde ihop eftersom jag bara var två bast när dom gick skilda vägar. Jag bor hos min mamma, men det återkommer jag till senare...

Låt mig börja med att presentera min far. Han är en trevlig prick må jag säga! Han är otroligt sportintresserad och har alltid varit duktig på det mesta inom sport tror jag. Han har tränat olika lag. Handboll och innebandy.

Min pappa är precis som jag, oerhört social och när jag var liten kunde jag ibland tycka att det var ytterst enerverande. Till exempel när man var i mataffären och pappa hittade en trevlig pys att prata med, MAN KOM ALDRIG DÄRIFRÅN!! Ja, han är pratglad och det har jag väl ärvt.

Pappa är också otroligt snäll. Lite för snäll ibland kanske... Hjälpsam är han också. När man ber om hjälp, det kan till exempel vara att man tryckt på någon konstig knapp på tv:n som gjort att man fattar nada, då går pappa in helhjärtat för att lösa problemet, trots att han kanske är lika okunnig som en själv. Just hans snällhet är det som är så fint med honom. 

En annan egenskap jag måste ha ärvt från min far är hans lekfulla sida. Min pappa är otroligt rolig och lite lätt störd ibland. En riktig knäppjök! Jag brukar likna min far vid Homer Simpson och det kan tyckas vara lite elakt. Men jag tycker Homer är charmig och det är väl kanske min pappa också.

När jag var handbollsproffs var det min pappa som tränade mitt lag. Han var omtyckt och han var otroligt duktig, professionell! Han gjorde aldrig skillnad på mig, tvärtom, jag fick göra det där tråkiga som att bära bollar och så där. Men det var bra. Favorisering är inte okej!  

Min pappa är snubben med grå tröja och glasögon, jag är tjejen med blått pannband...
När pappa slutade som tränare för laget p.g.a tjafs med de andra tränarna tyckte inte heller jag att det var kul längre. Så jag la av...

Jag älskar min far.




Ni som har mig på facebook kanske har märkt att jag har två pappor, och det är nu tid att presentera min andra far.

Tony kom in i mitt liv när jag var fyra år. Helt oerfaren som pappa var det en stor roll han tog på sig att hjälpa min mamma att uppfostra mig och min storasyster. Han tog på sig rollen och gjorde det med stor bravur dessutom. Utan Tony hade jag antagligen varit en liten fjant. Jag älskar honom så innerligt och han betyder så otroligt mycket för mig.

Vi kan ha långa diskussioner om allt möjligt och det är så härligt tycker jag. Vi kanske inte alltid är överens om allt men det får han bara stå ut med. Vi har samma musiksmak till viss mån, dock har jag förståelse för att han inte är lika musikalisk som mig... Men Ebba Grön och Imperiet gillar vi, och det var du Tony som introducerade den musiken för mig för en herrans massa år sedan. TACK för det!!

Tony har i hela mitt liv tjatat på mig att jag ska tro på mig själv men det är väl först nu de senaste åren som jag faktiskt börjat ta till mig det. Jag har lärt mig så mycket av Tony. Jag blir nästan lite emotionell nu när jag tänker på vilken otroligt fin människa han är och vilken tur jag har haft att det var just han som min mor valde att leva resten av sitt liv med.

Tack Tony för att du är så underbar och tack för ALLT du gör och har gjort för mig! Jag älskar dig!

Mr Möller himself!



Slutligen vill jag presentera den bästa människan i mitt liv, det var trots allt hon som bar runt på mig i nio månader...

Mamma, jag har ju redan tjuvstartat att skriva om dig, men nu fortsätter jag. 
Du är bäst och jag älskar dig så obeskrivligt mycket. Tänk att du var så ung när du fick barn och ändå blev världens bästa mamma. Det är ju inte klokt vilken tur jag hade som fick just dig som mor. Du är den snällaste och mest osjälviska människa jag känner. Du sätter aldrig dig själv före andra och det är fint, men ibland tror jag dock du är för snäll.

Den här grejen har jag tänkt mycket på. Vem var egentligen min första kärlek? Jag har förträngt så mycket av mitt förflutna så det är svårt att minnas. Men jag vet att det fanns en kille som jag tyckte var sååå bedårande. 

Han var några år äldre. Han gick på mellanstadiet när jag gick på lågstadiet och han var så söt, så söt. Bruna ögon hade han.

Fördelaktigt för mig så spelade han innebandy i det lag min pappa tränade och det innebar ju att jag kunde kika på honom från läktaren på de alla träningar som jag var med på.

I skolkatalogen ritade jag hjärtan runt hans ansikte. Jag tror faktiskt han var min första kärlek, i alla fall den första jag var kär i...

Helt okej söt tjej



Nu befinner jag mig ute på landet hemma hos min kära far. Här ska jag bo i två veckors tid. Under de två intensiva veckorna med rep och föreställningar. Det är faktiskt bekvämare att vara nära skolan då.

Dom hade gjort i ordning mitt rum så fint när jag kom. Det är hur mysigt som helst! Fetaste tv:n också med Animal Planet, tv4 fakta och Discovery bl.a. Hujeda mig vad bra!

Igår var jag ute med min vän, mörten Alva. Vi drack vin och umgicks med trevligt folk. Det blev bråk vid busshållplatsen på natten när jag stod och vänta på bussen för att åka hem. Det var otäckt för det var tjejer som slog och sparka på varann. Gud vad tjejer kan vara brutala. Jag ville hjälpa och ringa ambulans men då höll jag på att åka på en smocka själv, så jag lät bli. Höll mig på avstånd. 

Nu ska jag bara softilera ett tag. Kanske läsa, kanske glo på tv, kanske se film.

Adjöken

Åh vad jag vill jobba på Liseberg i sommar. Det verkar så himla roligt och lärorikt!
Det kändes som att jag gjorde bra ifrån mig på intervjun, men det är mååånga som vill precis det jag vill. Det gäller att ha is i magen tills man får besked, och hålla tummarna jättehårt!

Nu sitter jag hemma i soffan och bara njuter en stund. Egentligen hade jag kunnat åka tillbaka till skolan, men jag kände inte för det idag. Det är så skönt att fixa och dona här hemma. I ensamheten...

Tacka vet jag hitta.se! Nu är jag helt säker på vart jag ska imorgon på min arbetsintervju. Det var faktiskt det enda jag var nervös för, att inte hitta dit. Typiskt mig. Intervjun tror jag kommer gå bra. Det är dels en gruppintervju och sedan en individuell intervju. Jag är faktiskt taggad och det ska bli mycket spännande. En sommar på Liseberg hade nog varit riktigt rolig och lärorik...

Jag har koll på läget just nu. Det är en underbar känsla. Jag känner mig inte särskilt stressad över något, utan relativt harmonisk.

Teaterlektionen förut var nog höjdpunkten idag. Jag fick ett smakprov på Sofies monolog och jag kan säga såhär, det kommer bli extremt jobbigt, men också otroligt vackert att se slutresultatet. Mina ögon kommer antagligen vara rödsprängda av alla tårar, men det är fint att bli så berörd. Jag tycker hon är så otroligt duktig min fina Sofie!

Även Hampus och gängets produktion kommer bli otroligt bra. Häftig och effektfull! Det är nog mycket att pyssla med rent tekniskt, men när det fallit på plats tror jag det kommer bli en mästerlig föreställning. Jag ser verkligen fram emot slutresultatet.

Sedan har vi ju min och Alvas lilla föreställning om Nasse som hittar en stol. Den kanske inte är särskilt djup och i jämförelse med de andra är nog vår pjäs bara en fis i rymden. Men jag älskar barnteater och Nasse är en otroligt charmig figur som jag hoppas kunna gestalta på bästa sätt. Det kan nog vara bra med något lite lättare också. Bland allt det djupa och lite svåra. 

Världens snällaste, puttinuttigaste, finaste, gosigaste, bästa, gullgullgulligaste hårboll.

Jag är helt slut! Det känns som att jag bär hela världen på mina axlar, bokstavligt talat. Om jag ska klara av de två kommande veckorna krävs nog en hel del aloe vera heat-lotion. Så om ni känner en stark och konstig doft kommer det kanske från mig! 

Idrottslektionen idag var helt galen, men rolig. Det var längesedan jag var sådär fullkomligt utmattad. Det kändes därför inte helt okej med ett långt rep efter.... 

Nä, nu är det slut på klagosången. Nu tänker jag skryta istället, klappa mig själv på axeln lite.

Historia är mitt favoritämne (efter svenska C med Tim då såklart) och när jag tycker något är roligt så blir jag automatiskt ganska bra på det. Just nu ligger jag verkligen i fas på historia-lektionerna, så i fas att min lärare sa till mig att jag inte behöver komma på de kommande lektionerna. För att jag är så bra helt enkelt. 

Jovars, det känns helt okej att få den bekräftelsen.

Men jag tänker såklart komma på varenda liten historialektion i alla fall. För att jag är så charmerande och nördig...

Nu ska jag sova. Jag älskar att sova. Därför ska jag sova. Jag kan sova vartsomhelst tror jag. Det är skönt att sova. God natt!

Med risk för att verka aningen tjatig och fixerad lägger jag nu ut denna ljuvliga låt igen, men denna gång får ni se hela historien bakom. Skapandeprocessen! Det är så fantastiskt fascinerande, och videon visar verkligen vilken fantastiskt musiker Stephin Merritt faktiskt är. 

Jag tycker även att låten passar extra bra idag när jag hade mina "man-of-a-million-faces-brallor" på och allt. Annars då? Jovars. Det har varit en bra dag och det känns skönt att ha kommit igång med repetitionerna på riktigt nu! 

Puss och kram

Dagen börjar med ett så kallat mental breakdown. Min ipod fungerade inte och när ipoden inte fungerar, fungerar inte jag. Det kom nästan en tår. Men det visade sig bara vara en liten återställning som krävdes för att den lilla manicken skulle fungera igen. Att jag kände mig otroligt lättad är nog en underdrift. Jag fullkomligt strålade av lycka.

Ni förstår, att lämna hemmet utan ipoden, och behöva sitta på bussen utan musik är döden för mig. Jag klarar inte av det!

Skoldagen kom, och skoldagen gick. Jag har haft en ganska bra dag. Varit på hugget. Varit uppe i det blå. Varit fokuserad. Varit ofokuserad. 

Nu sitter jag här i min säng och väntar. Vet inte riktigt på vad. På att känna det där lugnet kanske. Sätta på fin musik och avsluta min bok om romerna i Slovakien. 

Jag har börjat lyssna på Hederos & Hellberg igen. Det var ett tag sedan. Känner att jag saknat dem, för åh vad vackert det är. Piano, munspel och vacker sång. Om jag fick önska något just i denna stund skulle det vara att dom återförenades på stört. Det hade varit riktigt fint..



Hederos & Hellberg - Together In The Darkness

Råttor har varit ämnet för denna söndagskväll. Jag har fått mig riktigt goda skratt. Egentligen trodde jag aldrig på det hela eftersom jag är en otroligt skeptisk människa. Och att döma av bilden som var upplagd kunde man ganska enkelt förstå att allt bara var ett bra skämt. Men det hela var roligt och det var så fascinerade att alla liksom drogs med av det. Till och med jag.

Men nu är det alltså skola imorgon vilket gläder mig. Jag gillar skolan. Känner mig inspirerad och motiverad!

Skulle nu vilja sammanfatta min helg lite. Den har innehållit skratt tillsammans med familjen. Jag har ätit god mat. Läst mycket, jag måste säga att jag är grym på att läsa tre böcker samtidigt. Ja, nu menar jag såklart inte samtidigt bokstavligen. Men ah, ni förstår alldeles säkert vad jag menar. 

Jag har sett en bra film också, The Experiment, med en av mina favoritskådespelare Adrien Brody. Han är dessutom otroligt vacker att titta på tycker jag! Inte en uppenbar skönhet enligt vissa. Men han har ett sådant otroligt uttryck och han är så begåvad och fin. Han är, för er som inte vet, även huvudrollsinnehavare i en annan riktig favoritfilm, Pianisten. Den filmen är ett måste om ni inte sett den. Så oerhört bra! En sann historia.




Helgens musik har till stor del bestått av älskade Cornelis. Har gjort en fin liten lista med några favoriter. Tryck här för att komma till den.

Nedan ser ni en bild på en annan Cornelis.
En mycket saknad liten hund vill jag lova ♥