Jag känner mig lite duktig, som har betalat alla räkningar för denna månad
Jag känner mig lite småsur över att pengar så enkelt försvinner
Jag känner mig lite slarvig som inte tar tag i saker

Blablabla

Annars då? 

Jo förstår ni, det känns som att jag vandrar omkring på en tunn, tunn is som snart spricker, och ner trillar jag i det iskalla vattnet. Det är ingen trevlig känsla. Finner ingen direkt förklaring till den heller. Tror jag.



adeiz-moi

José González - Hints


Lorensbergsteatern den 17 april. Jag vill väldigt gärna dit!

Eurythmics - Sweet Dreams




Jag har gjort en lista över saker jag måste göra idag. Egentligen är listor inte bra. Inte sådana listor i alla fall. Dom ger en tydligen ångest.

Men jag gjorde en trots det.

Det är en tråkig lista, så jag tänker inte pubicera den här. Men nu tänker jag i vilket fall som helst börja beta av den.

Later alligator

...min hund? Inte mycket. He's my everything som man säger på det engelska språket.
Vi är för övrigt ett mycket vackert bästa kompis-par.

God natt önskar vi er alla.
Adjö!

For real? Mitt favoritminne...
Jag har dåligt minne.

Men okej. En händelse som gjorde mig oerhört lycklig var den sommardagen för flera år sedan då mamma ringde och berättade för mig att jag skulle få köpa mig en tamråtta. Det må låta fånigt, men jag var verkligen överlycklig. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag hade önskat mig råttor i flera år.

Ett mycket fint minne just för att jag minns så väl hur lycklig jag var i hela kroppen..
Kanske inte mitt favoritminne, fast å andra sidan kommer jag inte på något annat just nu.



Sally och Doris. Fina tjejer. Oerhört saknade.

Tapas är gudomligt gott. Perfekt lördagsmat. Jag är otroligt mätt och belåten.
Det har varit en bra dag idag!

Gårdagen var lyckad måste jag säga. Det kan hända att jag spenderade för mycket pengar på en och samma dag. Men det kanske är tillåtet ibland..

Henriksberg är ett mycket trevligt ställe. Det är alltid otroligt blandade människor där. I alla åldrar.
Det är bra musik och skön stämning. Min vän Andreas spelade med sitt band och jag måste säga att jag blev riktigt imponerad. Wailing Andy rockar ju!

Jag vet inte riktigt när jag kom hem och jag har ingen aning om hur jag lyckades promenera så raskt från busshållplatsen i halkan. Det måste vart Cornelis förtjänst. Man blir liksom så trygg av att höra hans fina röst..

Idag vaknade jag vid halv tolv och insåg att jag faktiskt mådde riktigt bra! Mamma skämmer bort mig med så fina frukostar. Leverpastejmacka, apelsinjuice, ägg och para-nötter. Jag var mätt länge må jag säga.

Lite senare på dagen träffade jag min kära kusin. Det blev några timmars prat och en fika. Riktigt trevlig!

Hej svej.

P.s. det kommer snart ett inlägg till D.s.

Töntigt tema! Men första kyssen var väl någon gång på mellanstadiet. Har inte mycket mer att säga om det.

Hej då.

Att analysera föreställningar är tråkigt! Jag har gjort det alldeles för mycket under min gymnasietid och har alltså tröttnat på det! Därför skjuter jag upp den analys som ska vara klar tills imorgon. Dumt. Men jag vill hellre skriva färdigt min reflektion om människosynen under upptäckternas och enväldets tid, det är mycket roligare.

Jag tror jag har vridit till min rygg ganska ordentligt, och jag tror det skedde någon gång under idrottslektionen igår. Rugby är en farlig sport. Farlig men jävligt rolig om jag får uttrycka mig så. Jag gillar idrottslektionerna i skolan. Jag har alltid kul och stäminingen är, faktiskt, alltid på topp. Tänk att på högstadiet var idrottslektionerna de lektioner jag fruktade absolut mest. Nu ser jag nästan fram emot dem. Det är verkligen vikttigt det där med att känna sig trygg. Och i min klass känner jag mig verkligen trygg. 

Nej detta går inte, jag måste faktiskt sätta igång nu, med skrivandet. Lyssnar på Eurythmics. Annie Lennox röst är helt otrolig!

Och titta där, Eurythmics bland allt annat gott på min nostalgivägg..



Ciao

Ibland, eller ganska ofta, brukar jag sitta och fundera över människors inbyggda spärrar. Ni vet det där spärrarna som gör att vi inte säger vad som helst. De där spärrarna som stoppar oss från att göra galna saker.
Ibland kan spärrarna hjälpa oss, ibland hindra oss.

En del människor saknar de där spärrarna. 

Jag sitter som sagt ofta och funderar över detta. Jag kan få för mig att göra helt galna saker, som att ställa mig upp på en lektion och utropa något helt ologiskt. Eller att springa fram och tillbaka på pendeltåget. Jag kan ibland känna en stark lust att t.ex. slänga ett äpple på någon, ganska motsägelsefullt eftersom jag inte gillar att skada folk...

Är jag galen? Nej, för jag gör aldrig verklighet av mina tankar. Eller ah, ibland kanske. Men de där riktigt konstiga tankarna stannar, som tur är, kvar i min skalle.

Varför tänker jag så mycket på människors inbyggda spärrar? Jag tror det är ganska naturligt. Eller jag vill tro det. Jag kan knappast vara ensam om att ha såna här tankar... Liknade tankar i alla fall.
En annan förklaring till varför min tankeverksamhet ser ut som den gör är att jag allt som ofta önskar att folk vågade vara lite galna, crazy ni vet. Chockera sin omvärld och så där. Jag gillar galna, härliga människor. Spontanitet och impulsivitet!

Nä mina vänner, det får räcka för i natt.
Au revoir mes amis

Framtidsdrömmar

Jag drömmer om att resa och upptäcka världen
Jag drömmer om att hjälpa världen
Jag drömmer om att vara vara pusselbiten som fattas i någons liv
Jag drömmar om att göra det jag vill
Jag drömmer om att upptäcka vad jag vill

osv osv...

Håret är så där galet som det bara blir av att man inte tvättat det på ett tag. Därför ska jag unna mig ett bad ikväll. Sen ska jag äta ballerina kladdkaka och doppa i mjölk. 

Jag känner mig lycklig. Kan det vara för att jag vet om att jag kommer få sova ut imorgon? Jag vet inte...

Det ska i varje fall bli otroligt skönt.

Bloggandet är ganska ljummet nu förresten. Har en lågperiod. 

Adjöken

Jag har skrattat mycket idag. Jag har skrattat åt vindruvor. Jag har skrattat åt hur fånigt jobb coaching är, och jag har skrattat ännu mer hur korkat det blev försvarat...

Men mest har jag nog skrattat åt ett helt nyfunnet fenomen på youtube. Min mage värker!
Hääär är hennes kanal. Den är sannerligen värd att kika in. Ni kommer inte att ångra er!

Den kvinnan är det bästa som hänt mig på länge. Hur skön som helst.!

Ungefär 70% (kanske fler) av alla estettreor går runt och hostar och fräser och låter helt igentäppta när de pratar.
Men inte jag! Jag mår bra. Känner mig kry, kanske inte så pigg. Inte idag i alla fall. Jag blir väl kanske sjuk någon dag nu framöver. Men jag säger såhär, den dagen, den sorgen.

Jag har en hel del att ta itu med känner jag. En del saker är svårare än andra. Fast hur var det nu, utmaningar är väl kul?

Tänker börja med det roligaste. Tror inte på att spara det goda till sist, inte i detta avseende i alla fall.
Så hej då bloggen, och hej historiaboken!

Jag höll på att växa fast inomhus, så jag gick ut. Med familjen, i solen.
Gud så härligt. Med sol, kyla, snö och is på samma gång. 

Jag var lite ringrostig på. Men det gjorde inget. Jag njöt ändå av den lilla stunden.
Skridskoåkning är kul!

Du kan väl skriva ett brev?

Tror jag börjar bli sjuk, det suger! Lyssnar på Bo Kaspers. Älskar Brev. Den är så fin.
Jag känner mig lite rastlös och frustrerad. Och Ellen vill inte spela Mario Kart med mig.

Biter i det sura äpplet...

Du är så duktig. Åh så duktig du är. Begåvad. Gåva. Du.
Du har en gåva. Begåvning.

Om gåvan tillhörde mig skulle jag visat upp den för hela världen.
Här
Eller skulle jag?

Det hade kanske varit oklokt och naivt

Jag vill bara skrika
Jag vet ju att jag kan det
Skrika

Jag började lyssna på Moby i slutet av sjuan tror jag. Då allt var skit. Sen dess har han funnits med mig, och utvecklats till en av mina favoriter.

Hans album Play är enligt mig ett av de absolut bästa som gjorts. Någonsin.

förstår du väl.

På något sätt känns det som att just detta lov har gått extra fort. Har jag verkligen fördrivit tiden så bra?
Det känns mest som att jag suttit framför tv:n och spelat Mario Kart hela tiden, fast å andra sidan är det ett oerhört bra tidsfördriv.

Jag borde gå ut och ta en promenad. Solen är ju och hälsar på för en gångs skull och det ska man ta vara på. En promenad för att andas, tänka, fundera och rensa skallen. På onödigheter. 

Nu är jag där igen.
Jag vet varken ut eller in. Det är så påfrestande.
Usch, det är ju mitt på dagen och jag har såna här tankar i huvudet. Dom brukar vanligtvis hälsa på nattetid.

Det är inte rättvist.

Nä nu räcker det. Ut och lufta sig, få sol på näsan.

Våga!

Slängde ihop en paint-bild lite snabbt. Orkar inte överanstränga mig.........
Jag tycker bilden visar min glada och positiva sida på ett ganska bra sätt.

Här publicerar jag nu en lista, och med den vill jag säga något i stil med,
"om man inte vågar prova, får man aldrig reda på svaret".

Alltså, denna lista är inte på något sätt ett bevis på min dumhet. För jag är inte dum. Bara väldigt impulsiv ibland...

(vissa av händelserna nedan var dock inte planerade.......!)

- Jag har vispat håret, med en mjölkvisp
- Jag har blivit sparkad i huvudet, av en häst
- Jag har fått en tjock-tv, i ögat
- Jag har använt cigarettändaren i bilen, på tummen
- Jag har snaggat håret, på min mamma
- Jag har fastnat, i en träram som hörde till en gratängform
- Jag har blivit biten, av en struts
- Jag har slagit ut en tand, i en bassängbotten på Åby simhall
- Jag har blivit biten i ögonfransarna, av en råtta
- Jag har blivit klippt i stortån, utan bedövning

Livet är en fest, och jag är bjuden!

Bibbis visa





Cornelis musik är nog det finaste jag vet. 
Punkt slut.

Imorse ramlade min mamma när hon var ute och gick med hundarna. Isen är nästan försvunnen, men det finns små isfläckar här och där. Mamma halkade just på en sån där isfläck. Hundarna var uppspelta på grund av en annan hund som stod bredvid sin matte en bit bort, och det förvärrade såklart hela situationen. 

Mamma låg på marken. Flera människor passerade henne. Ingen erbjöd sig att hjälpa.
Fy fan!

Hur kan man göra så, bara gå förbi någon som ligger på marken utan att hjälpa? Som tur är klarade sig mamma utan skador. Men vad hade hänt om hon faktiskt slog i huvudet och svimmade av? Hade folk fortfarande bara passerat henne då?

Jag undrar vad som är så svårt med att hjälpa till? Vad det är som gör människor så obekväma i situationer när en annan människa far illa?

Är det väldigt typiskt svenskar att vara sådana? Det känns så... 
Det känns som att medmänskligheten i Sverige är usel. Det upprör mig, något så fruktansvärt.

Mesiga jävla människor! Som inte vågar hjälpa till. Som bara skiter i andra för att göra det enkelt för sig själva.

Jag tycker det är så svårt att förstå...

David Guetta - On The Dancefloor


Lite halvspontant blev det en tripp till Gekås, Ullared idag. Jag var inte överlycklig när mamma väckte mig halv 8, men ska man dit, ska man vara där i tid.

Det blev en trevlig dag med mamma och mina systrar. Jag köpte mig en tub samt lite annat smått och gott, och så en hel påse para-nötter. Para-nötter är så goda. Mums.

Jag somnade så gott i bilen på hemvägen. David Guetta spelades i ipoden. Jag gillar David Guetta. Tror jag drömde om sommar och dansgolv när jag slumrade till...

Nu ska jag vinna över Ellen på Mario Kart.

Puss

Vardagslyx för mig kan vara att få några timmars ensamhet hemma, men det kan också vara när hela familjen är samlad under en trevlig middag. 

Vardagslyx kan vara då jag tar ett långt bad och pysslar om mig själv. Ansiktsmask och hela köret ni vet.

Jag är inte så märkvärdig faktiskt. Kräver inte mycket, nöjer mig med litet!

Pallar inte!

Den 20 mars vill jag till Lorensbergsteatern. Det hade ju faktiskt varit en perfekt födelsedagspresent till mig som fyller år tre dagar innan.

Jag förstår inte de som tycker illa om honom bara för att det är något man ska. Skittöntigt tycker jag!

Det var en rolig kväll igår. Galen. Galet rolig!

Men vakten på Prinsen var mindre rolig. Tog mig hårt i armen och sa att han skulle slänga ut mig om han såg mig dricka en droppe till. Underligt, jag drack ju faktiskt ingenting där inne. Blev så arg inombords! Vad gav honom rätten att ta i mig så hårt? Och vad vinner man på att vara otrevlig?

Jösses vad seg jag blev. Trots att jag var uppe halv tio. Att gosa ner sig i soffan med två hundar är farligt. Låg och kollade på utrikespolitisk debatt. Det var lagom underhållande...

Det var någon som ringde på dörren förut. Ellen öppnade. Det var en städare som ville låna bestick. När vi sedan fick tillbaka besticken luktade dom cigarettrök. Besynnerligt...

Nä, det här är inte hållbart. Nu får jag ta mig i kragen och göra någon nytta!

Adjöken.

En person. En datorskärm, ett tangentbord. Ett skämt.

Var ute och promenerade i kylan förut. Man känner sig så trygg med en schäfer i ena handen och en bjäbbig golvmopp i den andra. Det är skönt att känna sig trygg.

Imorgon ska jag träffa några av mina fina. I Kungsbacka. Min mor är orolig att jag ska fastna där nere. Men det är nog ingen risk. Det bara blir så, att jag hamnar där, när dom är där. Jag tror det blir Prinsen. Ett trevligt ställe att ta en öl på, och samtala med sina finaste.

Jag kommer sova gott i natt...

Jag är känd för att ha helt ologiska prylar i min handväska. Vanligt förekommande saker är bl.a. saxar, öronproppar, plåster, och strumpor. Det bor väl kanske en stark överlevnadsmänniska i mig. Man vet ju faktiskt aldrig vad man kan råka ut för och då är det bra att förebereda sig för det värsta...

Det finns dock saker som jag nästan aldrig lämnar huset utan och de är:

- Idomin-salva (ogillar torra läppar och händer)
- Tofsar 
- Pennor
- Någon form av anteckningsblock

Idag har kag varit oerhört produktiv. Jag vaknade. Jag åt. Jag borstade tänderna. Jag badade gosebollen.

Sen kom Sara hit och vi var otroligt effektiva. Bland alla leverpastejmackor och päronsaftglas skapade vi samtidigt film.
Vår slutprodukt till projektarbetet är så gott som färdig och det känns helt fabulöst.

Nu kan jag mysa till det känner jag. Poppa popcorn kanske, dricka något gott och läsa.

Fin kväll!

Det går inte när det är för enkelt

Det går inte när det är för svårt

Hjälp mig?

Cornelis Vreeswijk - Bibbis Visa

Jag skulle säga att jag har turen som har både en storasyster och en lillasyster. Det är faktiskt inte så dumt att vara i mitten. 

Min fina storasyster Jennipher blev till skillnad från så många andra arg på mamma, och inte på den nya bebisen, när jag föddes. Hon tyckte mamma hade vart borta för länge tror jag.

Det skiljer två år mellan oss och det har inneburit att vi alltid haft varandra. När jag var liten var jag väldigt mesig och då var det skönt att ha en cool syrra som man kunde förlita sig på. 

Vi får ofta höra att vi är sååå otroligt lika varandra till utseendet, men det tycker dock inte jag. 
Till sättet är vi inte lika alls egentligen. Vi har helt skilda intressen också.  

När vi var små och bråkade var Jenniphers vapen att bita mig, jag var mer ett karate-kid och föredrog sparkar. Det kunde gå vilt till, men det var dock ytterst sällan. Oftast var vi söta och rara.

Det bästa med Jennipher är att hon är en så fantastiskt fin människa. Hon är otroligt snäll men också oerhört stark som person. En likhet vi har är vi inte tar någon skit. När man är med Jennipher känner man sig trygg, ingen går på en tjej som är 1.80 i och för sig, men hon liksom inger ett sorts lugn. Det är bra!

Jag är stolt över min storasyster! Hon är så ansvarsfull och duktig. Inte rädd för något, och det är så häftigt tycker jag. Jag älskar dig kära syster!




Sen har vi sladdisen. Ellen kom till världen när jag var 6 år och det var såklart makalöst spännande att få en liten syster till julklapp. Jag avgudade min lillasyster och älskade att umgås med henne när hon var en liten knodd. Fast jag avgudar henne i och för sig fortfarande. Jag tycker jag tog på mig storasyster-rollen riktigt bra. 

Ibland tror jag att jag oroar mig lite för mycket för henne. När vi är i stan t.ex. är jag väldigt rädd för att något ska hända henne. Jag vill helst hålla hennes hand hela tiden. Tror nog aldrig att jag kommer inse att hon faktiskt ska fylla tretton i år. Usch. Hur gick tiden så fort?




Jag är nog det svarta fåret av oss systrar. Ellen och Jennipher är så lika till sättet och de är samma intresssen, häst-nördar båda två. Men jag tror det är bra att jag är den konstiga. Det blir en bra balans!

Jag älskar mina systrar obeskrivligt mycket. Det gör ont i mig när någon är dum mot dem.
Puss på er älsklingar. Ni är fantastiska båda två!


Sommaren 2008

Det tar tid, och det kräver stort tålamod. Det är myyycket att pyssla med rent tekniskt.
Men det är roligt också! Jag och Sara är ett bra team.

Klart slut!

väntar du?

Imorgon ska jag och Sara trolla ihop en rosa trolldeg. Jag ser fram emot det. Jag älskar deg och lera och sånt där ni vet. Att gegga ihop saker och sedan forma och skapa. Förut mosade jag en kokt potatis i handen. Det var en impulsiv handling som gav mig några sekunders nöje. Det är fint tycker jag, att man har kvar den där barnsliga sidan.

Min och Saras lerfigursfilm kommer bli ett mästerverk. Det tvivlar jag inte på för fem öre. Längtar lite till pa-redovisningarna faktiskt...

Hittade en rätt så charmig leranimation på youtube:

Jag är en sann förespråkare för leggings! Dessa sköna tights-liknande saker är enligt mig en helt fantastisk uppfinning!

Därför är det mitt favoritplagg. Leggings i alla möjliga färger och former.
Fula leggings är lite av min specialitet faktiskt. Jag tycker dom är oerhört förtjusande. 

Nedan ser ni några exempel på leggings som faller mig i smaken. Allt är från min all time favourite affär Monki.

Jag har saknat min ögonsten något så oerhört.

Jag mådde inte bra förut. Det kallas bakfylla har jag hört. Jag är trött... 

Det är skönt att vara hemma. Jag drog en lättande suck när jag klev innanför dörren.
Hem ljuva hem!

Nu vill jag vila en stund och lyssna på bästa Cornelis.

Adjö

Söndag och huvudvärk... Men det var en oerhört rolig kväll igår. Tack!

Just nu känner jag, förutom huvudvärken, att jag bara vill komma hem. Hem till min ö, mitt vackra Göteborg. Till staden, till ljusen från alla fönster, till vattnet, till båtarna. Till min familj, till mamma! Till byrackan och golvmoppen.

Jag har inte på något sätt haft det dåligt här, det har varit väldigt bra och mysigt. Men det liksom kryper i kroppen. Det går inte att vara i Kungsbacka för länge kanske... Skämt å sido, jag har hemlängtan. Punkt slut!

Nu ska jag packa. 

Ha't bra!

ge mig nåt som tar mig någonstans...


Det var kul igår. Det var varmt och svettigt. Det var dansdansdans! Alla var samlade och det var så fint. 
Jag har små blåmärken på mina armar. 

Ikväll blir det mer fest. Hemma hos min finaste Matilda! Vin och gott sällskap är en bra kombo.

Jag fällde en tår förut när jag verkligen insåg att det inte blir någon mer föreställning nu. Jag kommer sakna allt så otroligt mycket framöver...



Hejdå

Dans. Jag gillar dansen. Den är skön och befriande. Hur den ser ut spelar ingen roll. Det är oviktigt.

Det är fötterna som inte kan vara stilla. Det är skönt!

Imorgon har vi de två sista föreställningarna. Vemodigt skulle jag vilja säga. Jag älskar sång, dans och teater. Ett liv utan att få stå på scen då och då är nog omöjligt för mig...



Söt lillasyster, ännu sötare storasyster

Jag tror på spöken!

Jag är trött på all klagosång runt omkring mig. Jag är trött på alla jävla energitjuvar. 
Jag är trött på tafatthet. Jag är trött på mansgrisar. Jag är trött på falskhet.

Jag är trött på oansvarighet.

Jag är trött på att inte veta.
Jag är trött på att tvivla, på min egen förmåga. 


Jag fann det mycket rogivande att städa hela teatersalongen förut. Min upprördhet över människors respektlöshet övergick liksom i någon sorts sinnesro. Det var så avkopplande att gå runt bland alla publikrader och sopa upp allt från snuspåsar till redbull-burkar. 

När man är sådär tätt inpå varandra hela tiden är det skönt att bara släppa allt för en stund. Ägna några minuter åt sitt egna. Sina egna tankar. Jag och mitt stora behov av ensamhet kan ibland tycka det är olidligt med så mycket folk, så ofta. Det märks kanske inte...

Nu ska jag sova. För jag är som sagt trött nu. Efter allt. Det är inte slut än, men imorgon är en annan dag. Jag tror på morgondagen om morgondagen tror på mig!

God natt!

Åh, om jag ändå hade haft bättre minne...

Så var det ju det där med premiären. Den gick utmärkt och jag tycker det är kul hela tiden. Dansuppvärmningen är dock bäst. Vart får jag all min energi ifrån egentligen? Har jag någon bokstavskombination?
Den som har svaret ska få en puss!

Kommer nog lipa som en liten flicka efter sista föreställningen på fredag. Sorgligt...



Fler bilder finns här. Check it out!

Stort grattis till min fina vän som blivit 20 idag! Du är underbar och värd det absolut bästa!
Älskar dig hjärtat!

♥

Usch, jag avskyr att rangordna mina vänner. Jag älskar er alla så mycket! Tack för att ni älskar min konstiga person. Ni är fantastiska!

Puss på er godingar!

Känner mig riktigt fräsch i teatersmink! 



Imorgon gäller det. Det blir nog bra trots allt. Kom och kolla vettja!
Vi spelar tisdag-fredag klockan 19.00 på Kungsbacka teater. Be there!

Låt oss säga att min sista dag var imorgon. Då skulle jag antagligen göra allt det där jag annars inte vågar. Säga saker rätt ut, då menar jag precis allt. Verbala tourettes fullt ut så att säga.

Jag skulle tagit för mig av allt som min sista dag i livet hade att erbjuda.

Jag skulle äta allt jag var sugen på. Jag skulle umgåtts med min familj och mina vänner. 

Detta är förresten ett tråkigt tema. Vill inte skriva mer just därför!

Blablablablablablablablablablabla.
Du är dålig. Jag gillar dig inte. Du är elak. Det är synd om dig.
Men du är ju egentligen bara liten och sorgligt osäker...

Jag hade så mycket tankar och jag hade planer på att skriva ner dem. Men sedan ångrade jag mig.
Jag skriver om något annat istället.

När jag läser ut en bra bok har jag en förmåga av att alltid fälla några tårar. Jag vet inte vad det beror på. Om det är för att något bra tagit slut, eller för att det jag läst varit så fint. Det är väl kanske en blandning. 

Att böcker kan beröra en på det sättet är vackert tycker jag. Jag glömmer aldrig hur mycket jag grät när jag läste Khaled Hosseinis mästerverk Tusen strålande solar och Flyga drake. Jag låg i min säng och kunde knappt andas för alla tårar. Det var så fint. Det var ett tag sedan. Det kanske är dags att läsa om dom snart.

Bra böcker kan jag läsa om flera gånger. Dave Pelzers böcker till exempel, har jag läst flera gånger och jag chockas lika mycket varje gång. Jag har någon konstig fascination för hemska självbiografier.

Igår läste jag ut en bra bok och efter sista sidan kom en djup suck. En suck som innehöll både glädje och sorg. Jag var glad för att jag fått en inblick i en annan kultur. Att jag fyllt på mitt kunskapsförråd. Jag kände sorg för att det jag läst faktiskt var på riktigt. Att det fortfarande är verklighet för mångs. 

Min nästa bok att avsluta är boken The Waiting Years av Fumiko Enchi. Den är på engelska och den är skriven på ett mycket vackert sätt. Meningarna är dock onödigt långa ibland och jag känner just nu att det är ganska trögt att läsa den. Den är intressant men det händer liksom inget nytt. Handlingen har kört fast. Men det gäller väl bara att ha tålamod...

Vad är kärlek? Den där frågan kan man filosofera länge över. Det är en spännande fråga som ibland är svår att svara på. Min vän Sara sammanfattade det hela på ett mycket fint sätt på sin blogg. Men jag vill inte härmas. Jag tänker bannemig sitta och klura på detta...

Kärlek finns i många olika former. Jag känner en enorm kärlek till musik och konst i alla dess former. Jag känner en obeskrivlig kärlek till min familj och till mina vänner.
Det finns en kärlek till livet och en kärlek till att leva det. Det finns en kärlek till olika platser. 

Man kan vara kär i kärleken, och det kan göra en naiv och helt förblindad.
Kärlek är något vackert och härligt. Kärlek kan göra en helt berusad.
Men kärlek kan också göra fruktansvärt ont och göra en helt apatisk.

Kärlekens motsats är hatet, och kärlek och hat är de två huvudsakliga drivkrafterna hos oss människor tror jag.
Gör man det inte för kärlekens skull så gör man det för hatets. 

Sen finns det den där kärleken mellan två personer. När man älskar någon så mycket att det gör ont. När man är fjärliar-i-magen-kär. När man passar ihop, likt två pusselbitar.

Den kärleken är nog mest främmande för mig. Jag har trott mig veta hur sådan kärlek är och jag har trott att det vart på riktigt. Men sanningen är den att jag nog aldrig känt av sann kärlek. Det kan tyckas vara sorgligt, men det tycker inte jag. Det är bara så det är.

Den rätte kommer i sinom tid. Jag vet inte när han dyker upp och jag vet inte vem han är, och det är det som är så spännande...

The Flower Duet (Lakmé)


Jag befinner mig på min älskade ö nu. Kom hit igår för att jag längtade hem. Det blåser extra mycket här.
Åkte båt förut också. Till Nordstan.
Jag hittade en fin vårjacka och några leggings. Tror det blir bra...

Imorgon kör mamma mig till Kungsbacka. Rep hela dagen och jag ser faktiskt fram emot det. Jag tycker det ska bli kul med föreställningsvecka. 

Nu ska jag lyssna på fin musik och läsa kanske. Eller skriva det där inlägget om vad som är kärlek för mig.
Jag tror det kommer bli spännande...


Foto: Anna-Karin Sten

För trött för att blogga...

Jag är ganska duktig på att laga mat. Jag är uppfinningsrik och älskar att improvisera. Om du, du eller kanske du skulle komma hem till mig och äta är det mycket möjligt att jag bjuder på någon slags kycklingrätt. Jag gillar kyckling och det är dessutom roligt att tillaga. Det finns så otroligt mycket gott man kan göra med kyckling.

Personligen älskar jag italiensk och grekisk mat, så något i den stilen kanske det också blir. Pesto, fetaost, oliver, soltorkade tomater, ja ni fattar.

Pasta är en favorit! Jag är grym på att göra goda pastasåser. Sen tycker jag att det är viktigt att äta mycket grönsaker och det äter jag nästan till varje måltid. Så det kommer ni garanterat tvingas i om ni skulle bli bjudna på middag hos mig.

Så mycket mer behöver jag inte säga. Jag gillar mat, jag gillar att laga mat och jag tycker det är viktigt med riktig mat och inte massa äckligt halvfabrikat.

Punkt slut.

Jag vet inte vad som händer med håret. Det har verkligen levt sitt egna galna liv idag. Jag orkar inte bry mig om det............

Repveckan är i full gång och det känns som att en hel del börjar falla på plats nu. Energin kanske inte alltid är på topp men jag tycker överlag att alla kämpar på bra. Min energi har varit ganska låg idag. Jag tror det är för att jag inte vart hemma och kramat min fina mamma på hennes födelsedag. Det är faktiskt första gången hon firar sin dag utan mig. Lite sorgligt...

Jag saknar mamma och de andra hemma på Hisingen.

Min sänggång blir allt tidigare dag för dag. Ikväll kanske jag somnar runt åtta? Det är så skönt att komma hem och lägga sig i sängen, kolla lite tv, kolla lite facebook, blogga, lyssna på musik och läsa. Nu har jag verkligen lärt mig det där, att älska bokläsning och den avkoppling det ger. Fantastiskt!

Tack och hej leverpastej

Som jag nämnt tidigare så är mina föräldrar skilda. Om jag ska vara helt ärlig så har jag inget minne från den tiden då dom levde ihop eftersom jag bara var två bast när dom gick skilda vägar. Jag bor hos min mamma, men det återkommer jag till senare...

Låt mig börja med att presentera min far. Han är en trevlig prick må jag säga! Han är otroligt sportintresserad och har alltid varit duktig på det mesta inom sport tror jag. Han har tränat olika lag. Handboll och innebandy.

Min pappa är precis som jag, oerhört social och när jag var liten kunde jag ibland tycka att det var ytterst enerverande. Till exempel när man var i mataffären och pappa hittade en trevlig pys att prata med, MAN KOM ALDRIG DÄRIFRÅN!! Ja, han är pratglad och det har jag väl ärvt.

Pappa är också otroligt snäll. Lite för snäll ibland kanske... Hjälpsam är han också. När man ber om hjälp, det kan till exempel vara att man tryckt på någon konstig knapp på tv:n som gjort att man fattar nada, då går pappa in helhjärtat för att lösa problemet, trots att han kanske är lika okunnig som en själv. Just hans snällhet är det som är så fint med honom. 

En annan egenskap jag måste ha ärvt från min far är hans lekfulla sida. Min pappa är otroligt rolig och lite lätt störd ibland. En riktig knäppjök! Jag brukar likna min far vid Homer Simpson och det kan tyckas vara lite elakt. Men jag tycker Homer är charmig och det är väl kanske min pappa också.

När jag var handbollsproffs var det min pappa som tränade mitt lag. Han var omtyckt och han var otroligt duktig, professionell! Han gjorde aldrig skillnad på mig, tvärtom, jag fick göra det där tråkiga som att bära bollar och så där. Men det var bra. Favorisering är inte okej!  

Min pappa är snubben med grå tröja och glasögon, jag är tjejen med blått pannband...
När pappa slutade som tränare för laget p.g.a tjafs med de andra tränarna tyckte inte heller jag att det var kul längre. Så jag la av...

Jag älskar min far.




Ni som har mig på facebook kanske har märkt att jag har två pappor, och det är nu tid att presentera min andra far.

Tony kom in i mitt liv när jag var fyra år. Helt oerfaren som pappa var det en stor roll han tog på sig att hjälpa min mamma att uppfostra mig och min storasyster. Han tog på sig rollen och gjorde det med stor bravur dessutom. Utan Tony hade jag antagligen varit en liten fjant. Jag älskar honom så innerligt och han betyder så otroligt mycket för mig.

Vi kan ha långa diskussioner om allt möjligt och det är så härligt tycker jag. Vi kanske inte alltid är överens om allt men det får han bara stå ut med. Vi har samma musiksmak till viss mån, dock har jag förståelse för att han inte är lika musikalisk som mig... Men Ebba Grön och Imperiet gillar vi, och det var du Tony som introducerade den musiken för mig för en herrans massa år sedan. TACK för det!!

Tony har i hela mitt liv tjatat på mig att jag ska tro på mig själv men det är väl först nu de senaste åren som jag faktiskt börjat ta till mig det. Jag har lärt mig så mycket av Tony. Jag blir nästan lite emotionell nu när jag tänker på vilken otroligt fin människa han är och vilken tur jag har haft att det var just han som min mor valde att leva resten av sitt liv med.

Tack Tony för att du är så underbar och tack för ALLT du gör och har gjort för mig! Jag älskar dig!

Mr Möller himself!



Slutligen vill jag presentera den bästa människan i mitt liv, det var trots allt hon som bar runt på mig i nio månader...

Mamma, jag har ju redan tjuvstartat att skriva om dig, men nu fortsätter jag. 
Du är bäst och jag älskar dig så obeskrivligt mycket. Tänk att du var så ung när du fick barn och ändå blev världens bästa mamma. Det är ju inte klokt vilken tur jag hade som fick just dig som mor. Du är den snällaste och mest osjälviska människa jag känner. Du sätter aldrig dig själv före andra och det är fint, men ibland tror jag dock du är för snäll.